Förutom att identifiera en produkt, kan du använda GTIN för att kommunicera detaljer om produkten till dina handelspartner. Det kan innehålla information som till exempel produktbeskrivning, förpackningsinformation, logistisk information, orderbekräftelse och faktura.
GS1 Artikelinformation är GS1:s standard för hantering av masterdata. Den består av en strukturerad uppsättning information om en artikel, till exempel ingredienser, användarinstruktioner, specifikationer, innehåll och certifieringar. För en produkt handlar det dels den information som finns på etiketten och förpackningen, men också relevant information på ytterförpacknings- och pallnivå.
Den grundläggande artikelinformationen består bland annat av:
- Varumärke, produktnamn och produktbeskrivning.
- Artikelns typ och variant.
- Nettoinnehåll, vikt och mått.
- Antalet ingående artiklar och artikelnivåer om artikeln är en ytterförpackning.
- Sammansättningen av produkter om artikeln är en blandförpackning.
Inom transaktionsdata och ESAP-processerna används GTIN för att identifiera artikeln i en order, orderbekräftelse, leveransavisering och faktura. GTIN är obligatoriskt men parterna kan även identifiera en artikel med leverantörens artikelnummer.
Innan två parter, till exempel en köpare och en säljare, ska skicka och ta emot EDI-meddelanden synkroniseras artikelinformationen mellan dem. Det innebär att parterna i sina respektive system uppdaterar artiklarna med artikelinformation som är kopplat till respektive GTIN.
Därför är det bara GTIN som skickas för att identifiera artikeln i meddelandeutväxlingen mellan parter i ESAP-processerna.
EPCIS (Electronic Product Code Information Services) är en GS1-standard för att dela händelseinformation i realtid om en produkts fysiska rörelse och status genom hela leveranskedjan, från produktion till slutkund.
Standarden gör det möjligt att dela information om vad som händer eller har hänt med en artikel eller en leverans och ger svaret på frågorna:
Vad? – Vilken identitet har objektet som är inblandad i händelsen?
Var? – Vilken identitet har platsen där händelsen inträffade?
När? – Vid vilken tidpunkt inträffade händelsen?
Varför? – Vilka affärssteg, till exempel packning, lastning eller godsmottagning, avser händelsen?
GTIN och andra GS1-identifierare används för att svara på frågan ”Vad”.
Händelsedata skiljer sig från både master- och transaktionsdata genom genom att det förekommer i mycket större volymer. Till skillnad från masterdata (men likt transaktionsdata), genereras händelsedata kontinuerligt när verksamhet bedrivs. Den höga volymen beror på att händelsedata ofta avser enskilda objekt som är identifierade med GTIN och serienummer.