På en byggarbetsplats väntar man på element som skulle ha anlänt redan förra veckan. På en annan byggarbetsplats funderar man på vilka produkter som tillhör vilken bostad. Arbetet står stilla i dagar och veckor på grund av att material saknas. Standarder som förenar byggbranschen skulle spara tid och pengar för alla aktörer.
Ledtiderna på byggarbetsplatser är rysligt långa. Om tillverkningsprocessen för en byggnadsdel tar totalt 80 timmar, tar det 12–14 veckor att färdigställa den i praktiken på byggarbetsplatsen. För att produktiviteten skulle bli bättre måste yrkespersonerna i byggbranschen kunna fokusera på sitt faktiska arbete och effektivisera det för att minska ledtiderna, konstaterar Otto Alhava, CTO för Flow Technologies och vice ordförande för Digitalization group of the Confederation of Finnish Construction Industries RT. Alhava arbetar med Digitaliseringsgruppens färdplansgrupp för att införa GS1-standarderna.
Alhava konstaterar att användningen av standarder inom byggproduktindustrin redan har kommit i gång på vissa områden, särskilt inom el- och VVS-leveranskedjorna. Det finns dock mer att göra inom hanteringen av leveranskedjor – de kedjor som förbinder fabriker och arbetsplatser inom byggproduktindustrin.
– Om alla produkter hade GTIN (Global Trade Item Number) och specifika lagringsplatser på byggarbetsplatserna skulle vi kunna föra produktionslogistiken från fabrikerna till byggarbetsplatserna. Allt material som används skulle kunna läsas digitalt, vilket skulle göra det möjligt att leverera produkterna i rätt tid till byggarbetsplatsens lagrings- och installationsplatser. Detta skulle också ge oss en korrekt förteckning över de installerade delarna. Varför genererar tillverkningsprocessen stycklistor för fartyg, men inte för hus? frågar Alhava.
Effektiv upphandling börjar redan på planeringsstadiet
Alhava konstaterar att införandet av standarder skulle göra byggandet effektivare redan från upphandlingsstadiet eftersom produkter som används redan under planeringsstadiet skulle kunna identifieras med hjälp av inköpsbenämningar. Nedbrutna detaljbilder med alla produkter och delar skulle kunna upprättas från planen. På så sätt skulle valet av lämpliga delar inte falla på underleverantörens anställda på byggarbetsplatsen och byggnadsarbetaren skulle inte behöva vara närvarande för att ta emot och inspektera de varor som anländer till arbetsplatsen. Detta arbete kunde skötas av logistiker.
– Med ett brett införande av standarder skulle all produktinformation och logistikdata kunna digitaliseras. För närvarande kräver beställning av varor manuellt arbete av både beställaren och mottagaren. Produktspecificering ger oss en möjlighet att automatisera databehandlingen för alla parter, vilket gynnar alla i branschen, beskriver Alhava.
Gemensamma standarder effektiviserar arbetet och skulle dessutom förbättra kvalitetsstyrningen inom byggbranschen och bidra till ökad säkerhet på byggarbetsplatserna. När de element och produkter som används har egna identifierare kan information som vikt eller avvikelser läggas till automatiskt.
– En elektronisk kod kan läsas med en lämplig applikation, till exempel med telefonen, vi har ju alla en streckkodsläsare i fickan. Det gör det möjligt för oss att både ta emot och lägga in information om de produkter som används på byggarbetsplatsen i en gemensam databas som kan användas av alla parter. Materialflödet från fabriken till byggnaden kunde hanteras så att information om färdigställandestatus kan lämnas till både byggaren och beställaren med hjälp av de befintliga streckkoderna. Med hjälp av samma identifierare kunde vi överföra produktinformation vidare till byggnadens användare och förvaltare. För närvarande förlorar vi ständigt data eftersom vi inte har möjlighet att maskinellt läsa in dem och spara i molnet på plats, säger Alhava.
Produktinformation förbättrar förvaltningen av byggnaders livscykel när information om användningen av byggnadsmaterial skapar en grund för byggnadens underhåll. När vi vet hur många av varje produkt som finns på de olika ställena, vem som installerat dem och under vilka omständigheter, blir det lättare att underhålla och renovera byggnaden. Med den unika koden kan man ta reda på hur material som skadats ska repareras eller bytas ut. Exakt information om de produkter som används kommer också att göra det möjligt att automatisera beräkningen av koldioxidavtrycket.
Samarbete ger tydliga ekonomifördelar
Införandet av standarder inom byggsektorn har gått långsamt på grund av verksamhetens lokala karaktär och de varierande produktionsmetoderna. Enligt Alhava kan den effektivitet som standarderna möjliggör endast uppnås genom samarbete över företags- och projektgränserna. I Norge, Danmark och snart även i Sverige har detta arbete redan inletts.
– Allt börjar med att branschen tar ett gemensamt beslut om att åtgärda detta, leveranskedja för leveranskedja. Vi kan lära oss av våra grannländer. Byggsektorn måste organisera sig runt de olika typerna av leveranskedjor. En del av dessa har redan nationellt kompetenta och fungerande organisationer på plats. Vi kan också ha VVS- och elgrossisterna som förebilder; de har redan löst produktspecificeringen och transportidentifieringen för sina produkter. De använder också GTIN- och SSCC-standarder i sin dagliga verksamhet. Vi behöver en smidig nationell paraplyorganisation för att styra de olika kommittéer som ansvarar för varsin leveranskedja. Den grupp som ansvarar för införandet av GTIN-standarden för prefabricerade betongelement behöver inte vänta på ett beslut om GTIN för kök, utan grupperna kan gå vidare i sin egen takt. Även med en liten grupp kan man uppnå en standard för den egna leveranskedjan, säger Alhava.
För att införa standarderna krävs förutom organisering även programvara och streckkodsläsare som fungerar för de unika koderna. Det finns flera industriella leverantörer och alternativ, och att besluta om hur standarderna ska tillämpas skulle öppna byggsektorn för mjukvaruindustrin i andra industrisektorer. Att investera i färdiga lösningar är lönsamt och ger tydliga besparingar för alla aktörer inom sektorn.
– För enskilda aktörer ligger nyttan uttryckligen i ekonomifördelarna. Genom att använda standarder skapas spårbarhet, lägesbilder och möjlighet till automatisering. Maskinen, inte enskilda personer, kontrollerar arbetsmomenten. Det är som att använda en navigator i bilen – maskinen tar hand om navigeringen och personen bakom ratten kan koncentrera sig på att köra säkert, jämför Alhava.
Den här artikeln är framtagen av GS1 Finland. Se det finska originalet här.